Åh damp, fan.. Varför ska jag alltid hamna i dessa jävla situationer? Im doomed! Man kommer väl aldrig vara den första? Det kommer alltid vara andra, men som spelar en så jääävla liten roll så det är obefintligt! Varför slösa tid på det där, it doesnt even matter! Blir så jävla irriterad på tanken av att det där ska förstöra någonting. Hatar att inte ha kontroll, inte veta vad som händer och sker, vad som tänks och tycks, jag hatar att vänta! jag hatar att fundera, få för mig saker och vara osäker när det egentligen inte finns någonting att oroa sig för, jag menar it is what it is in the end anyway! jag hoppas...

Why do I find all these dilemmas and problems in my head? They are not even real!